Jennie Cronwall har skrivit lite om slädpartiet som gick av stapeln vintern 2003

Nu har jag varit ute på äventyr igen. Lördagen den 11 januari 2003 var jag med på Kronobergskuskarnas årliga slädparti. Värd i år var Jerry Freij och Yvonne Ahlquist, Bjurnäset i Rottne.

Det var bestämt att vi skulle samlas klockan 10.00 för att vara förspända klockan 11.00. Det är 7 hästar som ska vara med, 3 nordsvenskar, 1 fjording, 1 ardenner och så jag och min shettis.

Alla hästar hade bjällerkrans eller klocka. Jag hade båda för säkerhets skull.

Så skulle vi då börja färden som var ca 1.5 mil lång. Jag skulle ligga sist i kolonnen för jag visste inte hur Alladin skulle hålla farten med sina små korta ben. Halvvägs skulle vi grilla korv och låta hästarna vila och äta hö. Eftersom jag var stressad när jag kom fram hade jag slarvat lite när jag fäste klockan i selen så den lossnade när hästarna började trava. Det var bara att få stopp på Alladin och vända tillbaka plocka upp den medan de övriga försvann i fjärran. Vi hittade den snabbt och galopperade ifatt dom andra. Det var så gått som perfekt väder för en slädtur. Under snön var det is så medarna skar inte igenom alls, utom när vi korsade den stora vägen ett par gånger. Turen gick på en cykelväg fram till en mindre byväg och sedan vidare in i skogen.

Jag visste ju inte innan om Alladin skulle kunna hålla de stora hästarnas fart, men det var inga som helst problem. Han höll nästan samma hastighet som de övriga. När han tyckte att dom travade för fort så galopperade vi utan att jag måste driva på honom. Han var jätteduktig! Det var en härlig klang av alla bjällror och klockor. Jag hade passat på att sätta på våran klocka när vi gjorde en paus utmed vägen. När vi kommit fram till platsen för lunch spändes alla hästarna ifrån och bands vid varsitt träd. Alla fick dom ett varmt täcke och hö att mumsa på. Vi andra tände två brasor och grillade korv och drack kaffe och choklad. Det var gott att få lite varmt i sig eftersom det var lite kallt i luften.

Efter en tids vila bar det i väg igen. Vi fortsatte genom skogen, ut på en mindre väg och kom tillbaka till cykelvägen. Sedan var det inte långt kvar hem. Väl där får hästarna täcke, hö och vila i Jerrys stall medan alla blir inbjudna i en väl uppvärmd stuga. I denna stuga, som även fungerade som ett litet museum, serverades det en jättegod ärtsoppa, knäckebröd, öl eller saft och varm punsch till dem som behagade. Där åt vi oss mätta till tonerna av Gamle Svarten på en gammal trattgrammofon.

Mätta och belåtna var det så dags att packa ihop och bege sig hemåt när det hade börjat skymma. Det har varit en jobbig dag för min rygg men det är värt det när man har haft det så roligt som jag hade den dagen. Alla ni som inte var med denna gång missade verkligen något kul.

Och vilken tur vi hade med vädret. På söndagen var det plusgrader och all snö försvann på ett par dagar.

Hälsningar Jennie Cronwall.